Didaktiskt material - Handdocka

Handdockan Nilla Nyfiken

Handdockan Nilla Nyfiken

Planering

Tanken med mitt didaktiska material var att göra något som jag kunde ha användning för i många olika sammanhang. Jag ville inte ”låsa” mitt material till ett fast ämne. Därmed kom jag fram till att en handdocka skulle passa mig att arbeta med. Tanken med dockan var att försöka få in de ämnen vi läst om i skolan under termin sex. Dockans design är enkel då jag valde att istället fokusera på spelteknik och hur den skulle användas. Enligt den sociokulturella teorin inspireras och utmanas barn om läraren skapar arrangerade situationer där läraren själv är aktiv. Om läraren använder sig av handdockan ihop med barn är det en arrangerad aktivitet som bidrar till barns utveckling inom specifika handlingsmönster. Handdockan kan ses som ett verktyg för individuella syften (Klerfelt & Qvarsell 2011, s.190-191). Min docka fick namnet Nilla Nyfiken. Detta för att ge henne en identitet som gjorde henne enkel att använda i olika sammanhang och syften. Dockans syfte och användning grundar sig i vad den har för identitet (s.187).  Under fältdagarna fick jag reda på att klassen hade ”skapande dag” varje torsdag och under deras matematiklektioner höll de på med geometri. Därför tyckte jag att det passade bra att handdockan hade med sig en uppgift där båda dessa ämnen var inblandade och därmed valde jag att dockan skulle introducera samma uppgift som vi fick prova på under en bildworkshop med Mats. Uppgiften går ut på att barnen skapar olika former efter instruktioner. Därefter byggs formerna ihop till ett torn som sedan är grunden för en berättelse som barnen själva får komma på. I förväg hade jag förberett med lera i ateljén som ligger avskilt från resten av avdelningen. Jag utförde momentet i två omgångar med tio barn i vardera grupp. Vi hade omkring 40 minuter på oss att arbeta med leran. För att få så mycket tid som möjligt planerade jag att presentera Nilla vid ett tidigare tillfälle samma dag som första gruppen skulle arbeta med leran. Detta för att det skulle spara tid med själva arbetet med leran.

Genomförande

Här är ett av tornen som blev grunden till
en berättelse om "Prinsessan och falukorven"

Under presentationen var Nilla ganska blyg och sa inte så mycket. Istället lyssnade hon på barnens frågor som de ställde till henne och hon svarade genom att nicka eller skaka på huvudet. Allt eftersom hon lärt känna barnen mer började hon prata med barnen och ställde frågor till barnen för att lära känna dem. När Nilla lärt känna alla barn sa hon att hon gärna hade velat höra en saga. Hon berättade även att hon hade varit med mig i skolan och där hade hon fått vara med och göra en berättelse med hjälp av lera. I förväg hade jag ställt leran i närheten då det skulle finnas nära till hands när vi skulle sätta igång med berättelsen. Nilla berättade att hon skulle säga vad de skulle göra med leran och sedan fick vi se vad det blev utav det. Nilla sa ett begrepp som barnen sedan fick tolka hur de ville, tillexempel något litet, något långt eller något runt och så vidare. Formningen av leran gjorde barnen enskilt men sedan när det var dags att bygga ihop formerna till ett torn fick de sammarbeta. När tornet var färdigt fick de diskutera och komma överens om vad som var vänster/höger, fram/bak, ingång, hur de kunde tänka sig att det såg ut inuti, om någon bodde där, fanns det något läskigt där inne och så vidare. Nilla inledde sedan med ”Det var en gång..” sedan fick barnet som satt bredvid Nilla fylla på med en mening så det blev en slags följetång. Under tiden barnen fyllde på berättelsen skrev jag ned det barnen sa. När de ansåg att sagan var slut hjälpte jag barnen att läsa upp sagan för Nilla.

 

 

 Utvärdering

De flesta barn verkade tycka det var spännande med Nilla och de var nyfikna på henne. Jag gjorde denna aktivitet med barnen under två omgånger med tio barn i varje grupp. Hade jag fått göra om det igen hade jag velat ha en mindre grupp. Det blev rörigt emellanåt då alla barn var entusiastiska och gärna ville lägga till saker till berättelsen och då vi endast hade 40 minuter på oss fick jag ibland gå in och bryta då jag ville att alla barn skulle få chansen att säga något. När barnen byggde ihop tornet tillsammans blev det också rörigt men när jag påpekade att det kanske skulle vara bra att sammarbeta och diskutera gick det genast bättre. När jag gjorde aktiviteten med den andra gruppen hade vi i förväg diskuterat vilken ordning barnen satt i. Det vill säga vem som satt i början, mitten och slutet. Detta för att jag upplevde att det var svårt för barnen i den första gruppen att veta när berättelsen skulle börja lida mot sitt slut. Detta upplägg fungerade bra och alla barn verkade nöjda med sitt bidrag till berättelsen.  Som jag redan nämnt hade vi 40 minuter på oss vilket gjorde de hela ganska stressigt. Hade jag fått göra om det hade jag velat att barnen skulle få sitta länge med leran och utforska den i lugn och ro. Jag tror att det hade gett ytterligare tid till att diskutera och reflektera över olika begrepp och svårigheter de stötte på under formningen av leran.

 

 

 

Vidareutveckling

Klassen hade som tema att sätta ihop en cirkus som de ska visa upp för föräldrarna senare inpå terminen. I en utav cirkuslåtarna handlar det om ormar och under en samling kom barnen fram till att det hade vart kul om alla kunde ha låtsasormar med sig. Efter en lång diskussion kom barnen fram till att de ville göra egna ormar. Många utav barnen hade tidigare visat intresse för hur Nilla var tillverkad och ett barn kom med förslaget att de kunde göra ”sådana som Nilla”. Några barn provade på att tillverka egna dockor på samma sätt som jag hade gjort min men de kom fram till att de var ganska svårt och skulle ta lång tid. Istället tog barnen med sig egna strumpor som vi sedan sydde på knappar till ögon och rött tyg till tunga. Ormarna blev väldigt populära och de verkade stolta över vad de gjort. Tillslut fanns det inte ett enda barn som inte hade gjort en egen orm och dessutom ville de som gick i ettan också ha varsin orm till cirkusen. Detta blev en rolig och svår utmaning för mig då jag aldrig tidigare i mitt liv sytt särskilt mycket och det var jag som fick största ansvaret för ormtillverkningen.  Barnen fick intrycket av mig att jag var van vid att sy vilket ledde till att de alltid kom till mig när de ville ha hjälp med sina vävar, påtor och annat som de sydde.

Här är barnen i full gång med att tillverka egna
handdockor som de sedan skulle använda som
ormar till cirkusuppvisnignen.

 

Språk, matematik och bild

I denna aktivitet fick barnen chansen att utveckla sitt språk då de hela tiden diskuterade de olika begreppen och tänkte till hur sagan skulle utforma sig. De fick även använda sig av språket när de la till sin del av sagan. Ett mål i läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet är att barnet skall använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp (Lgr 11 s.61). Doverberg och Emanuelsson förklarar att när barn bygger får de lära sig att kunna föreställa sig hur den färdiga konstruktionen kommer att se ut ( s.95). De diskuterade och sammarbetade under själva bygget av tornet. Detta medför att de skaffar kunskap om hur och vad de ska bygga (Doverberg & Emanuelsson  2006, s95). Barnen fick även stöta på en del matematiska begrepp som, stort/litet, runt, över/under, framför/bakom och så vidare. Detta är även en uppgift där barnen får utveckla sin kreativitet med hjälp av leran. Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och kan tolkas (Lgr 11 s.20).

 

 

Kursmål som berörs:

• Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
• Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Referenser

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

 

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575