Avslutningsvis

Nu är sjätte terminen snart slut och det har varit ett lärorikt halvår. Jag har fått prova på en mängd olika saker som jag tidigare aldrig tänkt tanken på att testa. Jag har fått med mig många nya idéer som jag längtar till att få prova på i framtiden. En del av sakerna från de olika workshoparna har jag redan fått chansen att prova på under VFUn, men det finns mycket kvar att testa. Jag tycker att bild och textil har varit de jag fastnat för mest under denna termin. Bild har jag alltid tyckt vart roligt men efter workshoparna har jag förstått att bild är mer än bara att sitta och måla eller pyssla med barnen. Textil är något som aldrig varit min grej då jag inte funnit något intresse i det. Nu när jag fått prova på det både i skolan och i verksamheten har jag fått en helt ny bild av hur textil kan användas i förskolan.

 

I början var jag nervös över att ha min praktik i förskoleklass då jag inte var så insatt i vad det handlade om. Denna VFUperiod har varit den roligaste och mest givande av alla. Min handledare har gett mig den tid och plats jag behövt och jag känner verkligen att jag har lärt mig massor under VFUn.

 

Att använda sig av en digital portfolio i form av en blogg har varit både tufft och lärorikt. Jag har verkligen haft tid att reflektera över de olika ämnesområden som kursen innehåller, samtidigt som det ibland känts svårt. Jag har varit ganska sent ute med att skriva mina inlägg vilket jag ångrar idag. Hade jag fått göra om det hade jag skrivit ett inlägg ganska snart efter varje workshop eller museibesök och så vidare. Man lär sig av sina misstag.

Tack för mig // Johanna

Göteborgs stadsmuseum

På Göteborgs stadsmuseum fick vi gå igenom olika våningar för att komma till Barnens museum. På vägen fick vi följa ”Göteborg genom tiderna” som var själva basutställningen. De mesta som fanns att titta på var i glasmontrar och en del saker var ganska högt upp. Det fanns mycket att kolla på och på första våningen fanns det ett stort skepp som jag tror hade varit intressant för barnen. Jag kan tänka mig att detta skepp hade kunnat leda till många intressanta och roliga diskussioner. När vi kom till våningen längst upp kom vi till barnens museum. Det påminde lite om en lekhall då det var stora ytor där barnen kunde röra sig på och leka med klossar, åka rutschkana och klättra på en klättervägg.  Man kunde krypa genom tunnlar och det fanns många olika motorikaktiviteter. I ett hörn fanns det en snurra med Göteborgs slangord som man kunde sätta ihop. Den tror jag hade kunnat leda till många diskussioner om de olika orden och dess betydelse.

Barnens museum hade passat barn i alla åldrar tror jag. De andra utställningarna var mycket att se på men inte så mycket de fick känna på eller aktivera sig med. Av den anledningen tror jag att de utställningarna hade passat bättre för barn i 4-6 års åldern. Barnens museum hade däremot passat de flesta åldrarna. Då de fanns någonting för alla där. Eftersom de hade mycket yta att röra sig på fick de utveckla sin rumsuppfattning. För att utveckla sin rumsuppfattning är det bra om barnet får använda sig av hela sin kropp, skriver Hieberg Solem och Kirsti Lie Reikås (2004, s.77). Ett mål i Läroplan för förskolan är att varje barn ska sträva efter att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning (Lpfö 98 rev 2010, s10).

 

 

 

 

 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

 

 

 

 

 

Världskulturmuseet i Göteborg

Jordlingar

Denna utställning hade jag gärna besökt med en barngrupp då det fanns mycket både se och göra. Genom utställningen fick man läsa allt om hur människan har utvecklats med tiden.

Alla texter som var uppsatta var väldigt lättlästa och det var enkelt att förstå vad det handlade om. I början fanns det roliga speglar som jag tror barnen hade uppskattat. På skyltarna som var uppsatta lite här och var kunde man läsa bland annat om rytmik och språk. Hade jag vart där med en barngrupp hade jag som pedagog fått läsa för barnen vilket för hoppningsvis hade lett till roliga diskussioner. På utställningen hade de en rytmikhörna där man kunde göra egen musik genom att flytta sig genom rummet. Det fanns även en stor sagohörna och en mysig plats där man kunde sitta och läsa. Det fanns även roliga spel som barn kan leka med och utforska. Ehrlin (2012) menar att det är stimulerande för språkutvecklingen att använda sig av musik som redskap i den pedagogiska miljön. Det behöver inte handla om att ha en musiksamling men det är viktigt att pedagogerna ser möjligheten att använda musik i verksamheten (s.148). Det kanske kan vara svårt att göra just dessa musikaktiviteter i verksamheten, men förhoppningsvis kan utställningen inspirera till att använda musik på ett nytt sätt. På en skylt stod det ett tips på hur man skulle göra för att komma ihåg saker. Tipset var att man skulle skriva upp det, vilket sedan ledde in på olika tecken. På en annan skylt stod det ”Är det ett språk om bara en kan prata det?” vilket jag tror hade lett till många diskussioner i en barngrupp. Detta hade man senare kunnat vidareutveckla ännu mer genom att prata om vad språk faktiskt är för något.
"Arbetslaget ska utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för språk och kommunikation"Lpfö 98 rev 2010 s.11). Som pedagog tycker jag att det är viktigt att vi samtalar om vad språk. Varför finns det flera språk? Varför har vi språk? Här kan man även arbeta med att få in andra språk, om man till exempel har ett barn med annat modersmål än svenska.









Referenser:

Ehrlin, Anna. Att starta musikprofil i förskolan , i Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

 

Halland genom tiderna

Här fick vi möta olika tidsepoker enda fram till nutid. Det fanns både kläder, möbler och uppstoppade djur som användes i tiden. Det fanns egentligen hur mycket som helst att kolla på men man fick inte röra någonting. Om jag hade varit där med en barngrupp hade detta varit ett bra tillfälle att låta barnen använda kameror eller surfplattor för att istället ta kort på det som intresserade dem. Detta är något man kan använda sig av på alla museum man besöker med barnen, så länge det inte är fotoförbud. Kanske hittar barnen något som vi pedagoger inte ens lagt märke till? Det kanske visar sig att det är helt andra saker som intresserar dem. Om barnen själva får ta kort på vad de vill kan vi även närma oss barnens perspektiv. Jag tror inte att denna utställning hade vart jätterolig för de allra yngsta barnen. För de lite äldre, 3-6 åringar, hade det kanske fungerat bättre då det fanns mycket att diskutera kring. Vi fick även se delar av Bockstensmannens skelett och man fick även se hans kläder och läsa om honom. Här inne tror jag att det hade kunnat bli lite läskigt för några barn. Jag minns att jag själv var på denna utställning när jag var liten och jag kommer ihåg att jag tyckte det var riktigt läskigt då det var mörkt och lite kusligt där inne. Om man tänker gå dit med en barngrupp är det viktigt att man informerar barnen lite om vad de kommer att mötas av när de kommer in till Bockstensmannen.

 

I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kultur skapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa (Lpfö 98 rev 2010 s.6). Att göra denna typen av museibesök gör att barnet får en konkret inblick i hur det såg ut förr i tiden och de får även veta mer om historia.

 

Kursmål som berörs:

• Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

 

Referenser:

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Lekstäver och orddjur

Denna utställning var väldigt rolig om man försökte sätta sig in ett barns perspektiv. Utställningen var inte så stor men själva innehållet i sig kan jag tänka mig lockar många barns intresse. Där inne fanns det stora bokstäver som man kunde flytta på, klossar med ord på som man kunde sätta ihop till nya ord, antingen riktiga eller påhittade ord. Där får barnen verkligen chansen att möta skriftspråket på ett roligt och meningsfullt sätt genom att leka sig fram. Den här utställnigen hade passat såväl yngre som äldre barn. De yngre barnen som ännu inte lärt sig skriva får ändå en chans att leka med bokstäver och de kanske till och med känner igen någon bokstav. Om man hade varit där med en barngrupp tror jag att pedagogens roll hade vart oerhört viktigt då man som pedagog kan hjälpa barnen att läsa vad de skrivit. Som pedagog kan man även själv sätta ihop ord till barnen som man sedan gemensamt kan ljuda. Med en barngrupp hade det funnits mycket att diskutera och samtala kring. Svensson (2005) menar att pedagogen måste vara beredd på att varje barns språkliga medvetenhet varierar (s.27).


"Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen" (Lpfö 98 rev 2010 s.6).

Översta bilden illustrerar ordbilden av endast versaler
Nedersta bilden illustrerar ordbilden av versaler och gemener

På Svenssons föreläsning "Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt" berättade hon att det är vanligast att barnen i förskolan lär sig att skriva sitt namn med stora bokstäver. Hon menar dock att för att vänja barn vid ordbilden kan det vara enklare för barn att se ordbildens mönster om det är skriver med små bokstäver, det vill säga gemena bokstäver. Om barnet skriver sitt namn med endast gemena bokstäver blir det enklare för dem att känna igen orden, då de gemena bokstäverna har staplar som går upp och ned. Skriver man enbart med versaler ser alla ordbilder i stort sett likadana ut(Svensson 2005, s.26). Detta är något jag själv kommer tänka på i mitt framtida yrke.

 

 

Referenser:

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Ann-Katrin (2015). Föreläsning. Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt. Campus Varberg [2015-01-19]

 

 

 

Navet

Eget skapande berättelser

• Lagom naturvetenskapliga utmaningar för åldersgruppen
• Lite kul
• Lite spänning
• Berättelse som engagerar barn
• Vill du att berättelsen är kopplad till något praktiskt att göra?
• Ta sig över "hinderbanan"
• Paus - eller mellanlandning som för handlingen framåt
• Under ytan

Vi fick några enkla tips på vad man kan tänka på när man ska skriva en egen naturvetenskaplig berättelse för barn. Vi fick även en mall att utgå ifrån där vi skulle ge huvudpersonerna i berättelsen en identitet. Vi skulle tänka på vad personen tyckte om, gjorde på fritiden, om den var glad/arg och så vidare. Detta var ganska svårt då jag själv fick lite prestationsångest och jag hade därför valt att inte göra detta ihop med barn. Både Piaget och Vygotskij menar att det är språkutvecklande för barnet om de sysselsätts och får nya erfarenheter (Svensson 2009, s.39).

Fissaft
Däremot hade Gunnarsson en egen bok med naturvetenskapliga berättelser i. Hon läste ett kapitel ur denna bok som handlade om Berta och fissaften. Vi fick sedan prova på att göra egen fissaft och till detta behövde vi:

• Bikarbonat
• Kålsaft eller blåbärssaft
• Vatten
• Olja

Vi började med att hälla bikarbonat och olja i ett provrör tills det blev två skikt. Då såg man har bubblorna från bikarbonatet åkte upp mot ytan. Därefter droppade vi ner kålsaften som sedan sjönk till botten. Sedan började det bubbla ännu mer då det nu hade bildats koldioxidgas. Nu ändrade det även färg eftersom att PH-värdet hade ändrats. Använde man sig av kålsaft fick man uppleva en fisliknande lukt då atomer och molekyler åker upp och sätter sig i näsan. Genom detta experiment får barnen utvecklar sin förståelse för naturvetenskap, enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen (Lpfö 98, rev. 2010, s.10).


Egna tankar:
Enligt Läroplan för förskolan ska förskolläararen ansvara för att varje barn stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik (Lpfö 98 rev 2010 s.11. Jag tror att detta hade varit ett uppskattat experiment att göra ihop med barn. Det var kul även för oss vuxna att se vad som hände. Vi funderade över en del begrepp vi använt oss av under dagen och vi kom överens om att det var mycket matematiska begrepp. Hela dagen förde vi diskussioner med varnadra vilket gör att det blir en språkutvecklande aktivitet. Enligt den sociokognitiva teorin medför socialt samspel att barn vill kommunicera, vill tala, lär sig hur språk används, lär sig producera tal och lär sig språkregler (Svensson 2009, s 40). Gunnarson menar att vi ska lära barn sakers riktiga namn redan från början, till exempel decilitermått, millilitermått osv. Detta för att underlätta för barnen då de slipper lära om på nytt senare i livet.

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Gunnarsson, Anna 2015. Workshop, navet. Campus Varberg [2015-03-03]

Universeum

Universeum är en plats där du får stöta på många olika klimat. Vi började med att gå igenom regnskogen där vi fick se en mängd olika djur. Hade jag varit där med en barngrupp hade vi kunnat diskutera varför det kändes varmt och fuktigt där inne då jag tror att det är något de flesta barn hade reagerat på. Vi fick se såväl nordiska fiskar som tropiska djur. Det fanns fåglar som flög fritt genom rummet vilket jag tror hade varit spännande för barnen.  Vi fick även se apor som hoppade omkring i rummet. Här inne fanns det mycket att se och det hade funnits mycket att diskutera kring om vi hade vart där med en barngrupp. Frågor vi funderade kring var, varför finns det olika klimat och vilka klimat finns det? Varför har vi så olika typer av djur på olika ställen i världen?

"Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid" (Lpfö 98 rev 2010, s.7). Här ges utrymme att diskutera klimatfrågor och hur det vi gör kan påverka resten av världen.

 

Odla bakterierNär vi gick vidare stötte vi på en forskare som ville visa oss hur man odlade bakterier och hur man sedan dödade bakterierna. Jag antar att hon förklarade det på en mer avancerad nivå för oss då vi är vuxna. Det var kul att få prova på men det kändes nästan lite komplicerat när hon förklarade. Jag förmodar att hon hade förklarat på ett annat sätt om vi hade haft en barngrupp med oss.


När vi dödat bakterierna ändrade de färg till blått

Bakterier

 





Istiden

 

På ett ställe fick vi gå ut på en balkong där vi fick se mammuttar och andra djur som levde under istiden. Här tror jag att många barn hade känt igen delar av filmen "Ice age" vilket jag tror hade gjort det än mer intressant för barnen. De hade byggt djuren så att de kunde röra på sig vilket gjorde det hela mycket mer levande. Här hade man med en barngrupp kunnat diskutera kring de olika skillnader mellan nutid och dåtid. Varför lever inte dessa djur idag? 

 

"Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas "(Lpfö 98 rev 2010, s4). Här kan vi även diskutera skillnader mellan olika levnadssätt och acceptera att det finns andra sätt att leva på än det sätt jag själv lever på. Skillnader kan göras mellan såväl olika världsdelar som mellan en barngrupp.



 

 

 

Experiment

Under hela vistelsen på Universeum ges man möjlighet att prova och experimentera. De har även en teknik avdelning där man får prova på många olika saker. Vi tog på oss en dräkt med kardborrband och sedan skulle man hoppa upp på en vägg där man sedan fastnade. Vi testade vår reaktionsförmåga genom att stå vid en maskin som släppte ned pinnar lite titt som tätt, och så snabbt som möjligt skulle man fånga pinnarna. Vi provade även att göra såpbubblor på ett ljusbord. Det finns som sagt mycket att se på Universeum och det finns antagligen någonting för alla som lockar ens intresse. Ett problem skulle kunna vara att det finns så mycket att se och så mycket att testa så att det hade vart svårt att ge varje barn den tid den behöver. Jag tror att man hade behövt välja ut vissa delar av Universeum där man skulle lägga lite extra tid. D

 et kan man i så fall göra i förväg genom att rösta i barngruppen, eller observera vad som intresserar dem mest. Jag tror dock att det bästa hade varit att lägga fokusera på teknik avdelningen då det finns så mycket att se och prova på där. Självklart hade jag velat gå igenom hela Universeum med barngruppen, men jag tror det kan vara bra att ha ett ämne där man lägger mest tid på.

 

 

 

Övrigt

När man förflyttade sig mellan de olika våningarna och rummen hade de även tänkt på att förflyttningen skulle vara lärorik. De hade nämligen satt upp skyltar med talraden, numrerat räcket till trappan och satt upp olika antal streck på räcket. Här får barnen öva på räkneordens ordning vilket innebär att varje räkneord måste komma i en bestämd ordning som sedan följs av nästa bestämda räkneord (Sterner & Johansson 2006, s.75).

 



 

 

Referenser:

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Sterner, Görel & Johansson, Bengt (2006). Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet